lilla loke
härom dagen fick jag och emma för första gången se lilla loke, (naturligtvis låg kameran hemma) eftersom vi känner karolina bättre än stefan tyckte vi att han var lik sin mamma.
han var tyst som en liten mus, med mörka tjusiga ögon och kinder mjuka som moln.
jag var tyvärr lite disträ och kunde liksom inte ge honom min fulla uppmärksamhet, tanken på bebisar ger mig kalla kårar just nu.han påminde för mkt om vad som komma skall. jag önskar att våran färske kunde komma färdig med storken eller något liknande, jag är lite rädd inför fö-----ngen. kan inte förstå varför jag eller någon gör detta mer än en gång, det är ju inte som på spa direkt.
synen av loke och hans mamma påminde mig också om hur uppfylld man blir av sin egna lilla skatt, för trots timmarna på sjukan är det en guldklimp man åker därifrån med.
