iaknuff

lloyd har förstått precis vad jag gillar. efter ännu en grabbhelg i sälen tror jag att mathias och lloyd börjar sakna mig på resorna, iallafall inbillar jag mig det när jag -koftadrottningen får en ny trevlig kofta efter hemkomsten.

nu när jag är hemma igen upptäcker jag på nytt hur idiotiskt det är att betala ett huslån för ett hus där man har grannar, jag vill slå mig själv när jag tänker på hur naiv jag var när vi köpte det här huset. en granne betyder ju fortfarande grannar. jag vill helst inte titta på mina pioner eller sitta i min trädgård samtidigt som jag lyssnar på grannens musik eller lyssnar på deras konversation. min nos blir förvirrad när jag känner kaprifolens förförande doft blandat med cigarettrök. då är det bäst att rafsa av ett gäng blommor till vasen där inne och fundera över nya projekt.

jag menar förstås inte att jag är en idealisk granne, jag tycker bara att det är obekvämt med grannar. jag vill kunna välja själv när jag vill prata med någon. det är skönt att vara ensam och jag gillar när det är tyst.


sammie davis är gullig i min favvofåtölj va?!

 
ett påslakan som matchar vagnen behövde jag ju.

är detta räka som liten eller är det lloyd?

det enda som piggar upp tröttheten är nya projekt..

barnvagnstäcke till den färska

vallmon jag fick av siw för 3 år sen blommar äntligen

necessär av vaxduk

kidsen är inte direkt några projekt..

härom dagen fick jag och emma för första gången se lilla loke, (naturligtvis låg kameran hemma) eftersom vi känner karolina bättre än stefan tyckte vi att han var lik sin mamma.
han var tyst som en liten mus, med mörka tjusiga ögon och kinder mjuka som moln.
jag var tyvärr lite disträ och kunde liksom inte ge honom min fulla uppmärksamhet, tanken på bebisar ger mig kalla kårar just nu.han påminde för mkt om vad som komma skall. jag önskar att våran färske kunde komma färdig med storken eller något liknande, jag är lite rädd inför fö-----ngen. kan inte förstå varför jag eller någon gör detta mer än en gång, det är ju inte som på spa direkt.
synen av loke och hans mamma påminde mig också om hur uppfylld man blir av sin egna lilla skatt, för trots timmarna på sjukan är det en guldklimp man åker därifrån med.