iaknuff

Lloyd väger nästan 10 1/2 kg, det fick vi veta på bvc idag. När sköterskan kommer ut för att titta över alla barn med tillhörande föräldrar ser hon på oss lite frågande. väl inne säger hon att vi inte har någon tid idag, den var igår... jag får lite svårt att andas och jag känner att det gungar under fötterna, det är kontroll-djävulen i mig som knuffas ner från sin piedestal.
nu många timmar senare har jag andats färdigt och det verkar lite futtigt, men jag gillar inte att överraskas.

jag har funnit spotify, eller egentligen har emma varit här och fixat.
var ska jag börja? varför säger människorna som nämner spotify som något "bra"?!!! när det är: fenomenalt, fantastiskt, megabra, megahäftigt, otroligt, vansinnigt, ofattbart bra, etc.
jag letade snabbt på Felicita och flög tillbaka i minnet till matthews gamla hus och tillställningarna som ägde rum där varje fredag och lördag lika säkert som amen i kyrkan. jag tänkte på lovisa som inte var som någon jag hade träffat förut och som lätt lockade fram mitt mer avslappnade jag, jag tänkte på hur vi rullade bort soffbordet (yes, det var hjul på bordet) och vi dansade med håret svepandes till just felicita. detta var alltid öppnings-låten, jag tror att emma minns det lika bra som jag, samma frihet som negerbolls-sommaren, kanske de sista somrarna som unga och bekymmerslösa.
snart är det lloyd och noah som finner första kärleken med ljumma sommarnätter och händer som blygt finner varann.

efter spotify succen måste jag nästan ta mina systrar på allvar och skaffa facebook :)