Seperationsångest, big time.
Min enda Lloyd ska börja på dagis, endast ett par veckor kvar. Jag kan inte greppa julen riktigt, Lloyd och jag ska inte längre vandra hand i hand all day long.
Lloyd ska bli puttad på, bortglömd och inte alls få så där mycket närhet som han vill ha. När vi hämtar honom och artigt frågar hur dagen har varit berättar tanterna surt att Lloyd minsann har bitit den och den och därmed glömmer att tala om deras eller barnens tillkortakommanden. Så här föreställer jag mig ialla fall att det kommer att vara. Inte alls som när vi var hos trygga moster.
När jag tänker på det så kommer ju Fam. Kaspar imorgon, bäst att samla energi (tryfflarna ligger redo och fulla av energi i kylen)
vi var i sälen, årets första snö!
peppibak
Här är mitt rum!
verkligheten behöver finslipas :)
Lloyds första snögubbe
några minuter senare tar Noah boa melona sina första steg!
Den snöröjningen fungerar nog bättre än den vi har på vår gata
Oh my! Dagis redan?? Är det nån som är elak mot Lloyden så kan han gå fighting kurs hos mig =)
Lilla Noah =) Uppe och knallar som ingenting =)
Vilket sött litet nytillskott nu har fått också =) i både Kaspar och den andra lille krabaten.
Kram kram
något säger mig att lloyden kommer klara sig alldeles utmärkt på dagis =) det blir nog värre för stackars ison :O kramar!
