Seperationsångest, big time.
Min enda Lloyd ska börja på dagis, endast ett par veckor kvar. Jag kan inte greppa julen riktigt, Lloyd och jag ska inte längre vandra hand i hand all day long.
Lloyd ska bli puttad på, bortglömd och inte alls få så där mycket närhet som han vill ha. När vi hämtar honom och artigt frågar hur dagen har varit berättar tanterna surt att Lloyd minsann har bitit den och den och därmed glömmer att tala om deras eller barnens tillkortakommanden. Så här föreställer jag mig ialla fall att det kommer att vara. Inte alls som när vi var hos trygga moster.
När jag tänker på det så kommer ju Fam. Kaspar imorgon, bäst att samla energi (tryfflarna ligger redo och fulla av energi i kylen)
vi var i sälen, årets första snö!
peppibak
Här är mitt rum!
verkligheten behöver finslipas :)
Lloyds första snögubbe
några minuter senare tar Noah boa melona sina första steg!
